Och iväg igen!

Kvällen är sen och jag borde sovit för minst en timme sedan. I morgon åker jag en sväng igen. Först till Petra sen till Stockholm för att gå en helgkurs  i att skriva stand up. Känner mig dock inte väldigt motiverad. Stand up är kul och spännande och jag gillar att underhålla. Men jag börjar längte lite efter ett någerlunda stabilt liv. Att försöka slå sig fram som stand up artist är inte det. Skulle man sen lyckas så har man ett liv av press och osäkerhet framför sig. Vet inte om jag orkar det. Men förhoppningsvis blir kursen rolig.

Idag fixade jag min lägenhet i alla fall. Nu är det bara att hålla tummarna för att ett jobb blir mitt också. Sen ser allt lite ljusare ut. Kanske kan jag gå ut och köpa något fint. En tröja kanske? ett par nya skor?

Nu är jag för trött för att skriva mer. Ointressant inlägg jag vet men jag ville skriva något i alla fall. Puss haaaaj!

Ja,ja...

Sitter och funderar på en sak. Jag såg Yes Man för ett tag sedan. Jim Carrey tvingas som bekant tacka ja till alla erbjudanden han får. Där började min fundering. Vi brukar ju alltid försöka balansera allting som sker omkring oss. Får vi ett erbjudande analyserar vi det. Vad kostar det? Vad tjänar jag? Kommer jag må bra? Kommer jag må dåligt? Om jag mår dåligt kommer jag må bra sedan och tvärt om? Om man då bara skulle säga ja, vad skulle hända då? Säga ja till allt. Visst kommer det ske dåliga saker då, man kommer förlora mycket. Men. Förr eller senare borde man få ett erbjudande som väger upp dom dåliga erbjudanden. Tänk även på alla vägar som öppnas om man säger ja till allt. Jag kommer väl aldrig kunna säga ja till allt. Det tror jag ingen klarar. Men jag ska bli bättre på det. Så som det är just nu så förlorar jag ju inget.

Idag har jag försökt göra så gott jag kan. Pappa frågade om han fick ta mina ostbågar. Det fick han. Jag har även flyttat upp till mellanbrors tomma rum. Nu bor jag i ett litet rum tillsammans med lådor, en liten, liten gammal TV och min dator och det känns faktiskt precis som vanligt allting.

I morgon blir det sängköp. Som tur är blir det större än en 90-säng. Som mamma sa "Man får ju hoppas att du får sällskap i den någon gång i framtiden". Ja det får vi ju hoppas, mamma.

Jag funderar som vanligt på vad det ska bli av mig. Jag vet kanske inte om det jag drömmer om att bli är det jag verkligen vill. Kanske är det bara något jag vill bli för att vänner och ovänner ska se på mig och tänka "Oj, det trodde jag inte om honom". Men det är väldigt tveksamt ifall jag har det som krävs. Talang har jag kanske (om jag får vara så fräck...och det får jag det är för fan min blogg) men har jag lusten och orken och glöden? Ganska tveko på det. Men vad ska man då bli? och kan jag byta drömmar och planer utan att folk ser på mig och tänker "Han snackade så mycket. Jag visste att det inte skulle bli något av honom"

Man kanske skulle säga ja till allt som händer en den närmsta tiden och inte tänka på något och se vart det leder?

Idag fick jag ett reklammeddelande på en hemsida:

"Detta är INTE ett skämt. Grattis! DU VANN!
Du är den 9.139.896.782:a besökaren som får se den här turbannern"

Visst känner man sig speciell. Jag kan nog inte ens uttala en så hög siffra. nio biljoner? nittio miljarder? Jag vet inte.


Ett trovärdigt och roligt inlägg

Fredagkväll! det innebär en sak: En gammal bondfilm på trean. Det märks tydpligt att Bond är brittisk. Ingen amerikan skulle någonsin få för sig att bära en så liten pistol på film. Nä dom gör hellre som Jim Carrey i The Mask och stoppar en bazooka i fickan.

Idag hämtade jag hem föräldrar på Svågertorp efter att dom kommit hem från Dubai. Jag blev något chockad när jag såg att min mors skaffat sig en hennatatuering på vaden. Jag upplyste henne glatt om att dom sitter kvar rätt länge dom där sakerna. Vet inte om det är sant men det får hon gärna tro.

Vi var även och kollade på mellanbrors lägenhet idag. Jag blir lite illa till mods när den kommer på tal och även nu när jag såg den. Kanske avundsjuka men vet inte. Killen jobbar bara några dagar i veckan och har inte gjort något direkt vettigt. Ändå köper föräldrarna en lägenhet till honom, plus att dom inreder hela meddevippen åt honom. Stilrena IKEA-möbler i svart och vitt. Trots att mellanbror inte klär sig som en är han en stekare. En person som tänker "pappa betalar" hela tiden. Den sortens mentalitet har jag väldigt svårt för. Samtidigt blir jag irriterad över att han får nya möbler för 18 000 medan jag ska få ärva lite gammalt skräp. Jaja jag får väl trösta mig med tanken att jag kommer bli en stark person av det här... fast om man som broderns fall får allt serverat så behöver man ju inte vara stark och det är ju skönt ibland också.

Nog med bitterhet.

Ok lite till,

Läser  "Spelet" av Niel Strauss nu. Lite obehaglig bok. Det skrämmer mig att det ska finnas så idiotsäkra knep att dom kan få vilken tjej som helst på fall. Jag vill inte tro att bara för att någon säger rätt saker kan han få hångla med vem som helst och även få flickvänner att bli otrogna. Jag vill tro att det är tjejerna själva som bestämmer vad dom vill och inte vill göra. Men i den här boken verkar det som att man kan få dom att göra vad man vill så länge man säger rätt saker. Fast, kanske tänker jag bara såhär för att jag inte kan få tjejer att göra vad JAG vill. Jag är en sån som får tjejer att göra vad DOM vill. Och det är oftast "Nä, jag vill inget ikväll"

Jag ser fram emot Sommarteatern mycket nu. Det är så mycket jag vill pröva. Det jag lärde mig på Folkis är smält och bearbetat en smula, samtidigt som det är inbakat i min egen syn på teater, så som jag vill ha det. Jag hoppas jag får chansen att utveckla min scennärvaro och får mina repliker att låta trovärdiga och roliga. Trovärdig och rolig, det är så jag vill vara. Jag ser fram emot att få testa.

Nu ska jag somna till en av James Bonds gulliga one-liners...


Mysig Melankoli

Ikväll är jag trött. Därav infinner sig som vanligt en viss melankoli. Men ingen dålig en utan en rätt mysig en. En sån som inte skadar någon, en som jag kan sitta och mysa med själv utan att någon annan ska klaga och se på mig och tänka "men du är ju inte sån" Men jo, ikväll är jag sån och jag tänker njuta den lilla stunden.

Jag sitter här och lyssnar på The Wrestler av Bruce Springsteen. Han är ingen jag lyssnar på i vanliga fall men när han sjunger känner jag igen mig.

Then you've seen me, I come and stand at every door
Then you've seen me, I always leave with less than I had before
Then you've seen me, bet I can make you smile when the blood it hits the floor
Tell me friend can you ask for anything more
Tell me can you ask for anything more

These things that have comforted me I drive away
This place that is my home I cannot stay
My only faith is in the broken bones and bruises I display


Naturligtvis är det bara melakolin som talar för egentligen känner jag inte igen mig alls i det där svammlet. Men kvällen till ära tänker jag inte bry mig om det. Låten är bra och jag tänker låtsas att det är mig texten handlar om.

Innan idag gick jag med Petra och Allis (det är hunden som är Allis) hela vägen in till Lund. Det är en väg som man normalt cyklar men inte idag. Jag tvivlar på att Allis har gått den rundan, vet inte ens om hon varit inne i stan sådär. När hon gick där bredvid mig och tittade sig storögt (hon stirrar alltid storögt) omkring sig så kom jag tänka på hur häftigt det skulle vara ha barn och ta med detta barn på utflykter och se hur barnet faktiskt upplever allting för första gången någonsin. Det måste vara en häftig känsla. Fast det är nog bara hormonerna som spökar,

Kul kuriosa om lägenheten jag antagligen flyttar till: Mannen som bodde där för tre år sedan hängde sig från balkongen. Jag tror att min reaktion "Coolt! Ett hus med historia!" hade en lite för positiv ton för att jag skulle verka helt normal. Men vem vill vara normal som Therese brukar säga? Jag kanske kan sitta och ha långa samtal med den hängde mannens spöke om kvällarna, kolla scrubs och käka ostbågar. Varför inte? folk lär ju inte orka ta sig hela vägen till Asarum, det är ju en hel kvart på cykel!

Idag skickade jag även in en ansökan som städare på sjukhuset i Karlshamn. När jag ringde sa dom att dom ville ha dit killar. Jag såg efter och det visade sig att jag var kvalificerad! Nu håller jag bara tummarna för att jag får börja jobba i april. Fram tills dess ska jag (i studiesyfte) titta på scrubs och studera Janitor så jag vet exakt hur jag ska bete mig på mina nya arbetsplats.

Nu får det räcka för ikväll. En sista genomlyssning av The Wrestler sen blir det säng.

...my only faith is in the broken bones and bruises i display...

Där och tillbaka igen, fast lite annorlunda.

En vecka har gått sen sist jag skrev ungefär. Mycket har hämt. Jag satte mig på ett tåg som skulle ta mig till Ankarsrum och Petra. Naturligtvis gick det inte smidigt. Ni som är trogna läsare minns kanske att jag trodde att stormen skulle se till att tåget blev sent. Jag hade fel. Istället gick loket sönder så vi fick backa till Nässjö. Det tog tre timmar extra... Tacka vet jag bussar.

Väl i Ankarsrum då var det spännande. Petra som varit borta i Austrailen och under den tiden har vi knappt haft någon kontakt. Så nu var det dags att prata om hur vi skulle göra. Det var något som var annorlunda när vi sågs nu än sist. Vi bestämmde oss för att försöka igen^^ Det känns skönt att ha henne och jag tror verkligen det kommer bli bra^^.

När jag åkte hem från Ankarsrum idag tog jag vägen förbi Karlshamn för att titta på en lägenhet. Det var visserligen en bit utanför och jag kommer bli less på cykelvägen hem varje kväll men lägenheten var fantastiskt fin. Rymlig, kök, snyggt badrum...den hade allt! och bara 2000 i månaden! Det är en otrolig skillnad på Asarum och Stockholm. I stora staden får man betala 4000 för något som bara är marginellt större än en byrålåda. Får jag bara ett jobb också så är allt hur bra som helst^^

Nu är jag trött efter att ha rest sen kl 8 idag. Nya intryck hela vägen. Då är det skönt att sitta och titta på The Island med både Ewan McGregor och Scarlett Johanson. Sen en kvällspromenad med hunden sen ska det bli skönt att sova.

Det här var inget roligt inlägg men det var skönt att få skriva lite. Hörs någon annan dag
Tjipp.

I väntan på stormen

Det börjar närma sig läggdags. Måste upp tidigt i morgon för att bege mig till stationen. Det är dags att åka och hälsa på Petra för första gången på väldigt länge. Nyligen hemkommen från Australien och antagligen brun som en pepparkaka. Ska bli spännande. Jag vill även passa på att be om ursäkt till alla som tillsammans med mig kommer bli sena i morgon. Varje gång jag hoppar på ett tåg någonstans händer något sjukt som gör att jag blir sen (senast körde tåget på en grävskopa). I morgon är inget undantag. Det ska visst bli snö och storm. Jag skulle bokat en buss...

På tal om Austrailen så brinner det där nu. Jag kan knappt vänta på den fläska hollywood-filmen som oundvikligen kommer dyka upp. Som Titanic fast på land och med eld och träd istället för vatten och isberg.

Jag laddade ner The Mask idag med Jim Carrey. Blev förvånad över hur många småsaker från den filmen som jag plockat upp och använder i min vardag. Uttryck, små skratt och miner. Trots det minns jag knappt något av filmen och jag blev glatt överraskad över att se hur 90 filmen är. Elakingarna springer runt i kostym, hästsvans och krulliga hockyfrillor. Sen måste jag bara ägna en liten stund åt Cameron Diaz bröst i filmen! Jag menar kvinnan är inte känd för en fyllig hylla men på något vis lyckas hon framhäva det hon har på ett lysande sätt. Jag förstår att hon fick sitt genombrott i filmen.

Nä nu blir det lite Scrubs och sen sängen. Må gott!

Detta fält måste fyllas i

Jaha nu är det senare idag och tyvärr blev jag lite besviken. Trots ännu en promenad med hunden så piggades jag inte upp och jag orkar inte spela med dataspel. TV var inte mycket till tröst heller eftersom "The Break-up" var ingen höjdare. Vince Vaoughn (felstavat?) är nog den mest värdelösa och överskattade mannen som någonsin filmats. Det är ett bevis på att så länge man har kontakter behöver man varken talang eller personlighet...eller utseende. Sorgligt. Fast om man ser det från den ljusa sidan så innebär det att även jag har en chans. jippi.

Nåja TV:n stängdes av och jag åt en toast och lyssnade på min bror när han snackade illa om invandrare. Han må skämta (vilket jag tror han gör) men jag mår illa och skäms över att behöva höra sånt. Vidrigt är vad det är. Det var första gången på flera år som jag kände att jag höll på att bli förbannad på min lillebror. Normalt sett bråkar vi inte för vi umgås inte tillräckligt mycket för att gå varandra på nerverna som syskon uppenbarligen gör i vanliga fall. Men när jag får höra honom prata som han gjorde idag, då blir jag arg på riktigt.

Den här kvällen har känts ensam. Har inte vetat riktigt vem man ska vända sig till och prata med. Man borde kanske skaffa sig en riktig bästa kompis. Jag har läst i Cosmo att dom ska vara bra.

Krabbor och hundar

Jag sitter och tittar på ännu en högklassig dokumentär på sexan. Den handlar om några amerikanska karlakarlar som fiskar krabbor i berings hav. Uppenbarligen är det skitfarlig...

Jag var nyss ute med Allis, hunden i familjen. Blev väldigt förvånad över hur fint hon gick, endast en gång försökte hon grottforska i en buske men hon kom inte långt nej nej. Men annars var hon väldigt duktig och jag fick min motion.
Det är lite märkligt med hundar och hur lätt man blir imponerad av dom. Kommentarer som "vad duktigt hon går!" och "Naaw, hon bajsar! vad dutti du är då!" är inte helt ovanliga. Jag vill också kunna imponera på folk så lätt. Jag vill att folk ska jubla och applådera varje gång jag sätter mig att skita. Men nä, nä inte ens en klapp på axeln får man. Det är så det gör ont i hjärtat.

Stackar krabbkarlar. Dom har bara fått 96 krabbor och dom räknade med 600. Beklagligt...och lite patetiskt, dom blir grundlurade av krabbor, fast dom är iofs amerikanare och dom ska ju skjutas om man får tro min goa säljledare.

Får se vad som händer senare idag, spännande...

Ännu en spännande dag

Ja idag hände det grejer. Jag dammsög min dator. Inte nog med det! Datorn ville inte starta igen men jag pillade lite och: Presto! Jag känner mig både huslig och händig och det är inte illa.

Nu sitter jag och tittar på Conan. Vilken muskedunderfilm! Dom rider runt på öppna platser och sen rider dom in i någon stad och hela tiden ser dom helt felplacerade ut. Det här blir nog en trevlig kväll.

Ja se där! Therese smsade och ville höra en saga om Emmelisa, Journas systerson. Kan bli episkt såhär på kvällskvisten.

Följande är helt improviserat om det nu kan vara det i en blogg.

"Emmelisa växte upp i grannens hundkoja. Ungefär som Mowgli fast dom gjorde ingen film om Emmelisa. När Emmelisa växt till sig och flyttat in i ett traktordäck som stod i faderns garage började han skolan. När man heter något som Emmelisa är det negativt och man måste väga upp det negativa på något sätt. Därför var Emmelisa en bessewisser. I Skolan brukade han därför rätta lärarna när dom sa något vilket ledde till en lite för tidig examen. Som arbetslös 13 åring har man inte mycket val i livet så Emmelisa åkte till det enda land där en arbetslös 13 åring utan utbildning kan göra karriär. Boenos Aires och deras berömda gatubarn. Där tog han jobb hos ett lokalt ligistgäng. Jobbet var förvånandsvärt enkelt då gatubarn ansågs vara en turistattraktion. Fotoblixtarna från åldriga tyskar haglade.  Således lotsades Emmelisa långsamt in som en fotomodell. Idag är han knarkare och dejtar en filmstjärna. Slut"

Episkt kanske inte är rätta ordet, men ett gripande livsdrama kanske?

Nu ska jag återigen ägna mig åt Conan och hans alldeles lagom stora kalsonger.


Förändringens tid

Eftersom jag mest bara sitter inne framför datorn om dagarna krävs det en förändring. Klippa mig och skaffa mig ett jobb? Jodå men jag har inte råd att gå till frisören så jag får inget jobb, så jag kan inte få lön, så jag kan inte gå till frisören. etc. etc.
Så vad ska jag göra då för att komma ifrån datorspelen. Jo jag har anmält mig till en kurs på universitetet. Jag kommer kanske gå en kurs som heter Datorspel - Från Super Mario till Second Life. Vi ska sitta och analysera datorspel hela dagarna. Sen ska vi ha workshops, det går ut på att spela spelen och sen prata om dom. Lysnade. En perfekt inkörsport till Akademikernas lite tyngre grejer.

Idag skulle jag ringa personalansvarige på GFK Sweden (ett jobb jag sökt) men han var borta och kom inte igen förren på måndag. Hur kommer det sig att personalansvarige alltid är borta? Hur ser deras scheman ut? "Idag har jag en fullproppad dag. Jag börjar redan halv elva, sen har jag ett möte, sen har jag lunch, sen ska jag på en utbildning. Tack gode gud att min semester börjar i morgon, då kan jag slappna av en hel lång vecka innan man måste börja slita igen." Dom har uppernbarligen världens bästa jobb för man slipper göra något alls.

Man borde kanske utbilda sig till lärare. I Drama eller Teater eller så. Det hade jag nog fixat rätt bra. Det passar även mig med arbetstider för jag får sommarlov och hela den biten också. Då hade jag faktiskt kunnat ägna mig åt teater själv, även stand up på kvällarna och helgerna. Man börjar kanske bli vuxen när man tänker så, det lockar nämligen att kunna ha en fast månadslön som är rätt hög. Men, men jag har ändå några år framför mig som inte är skrivna i sten, vi får se vad som händer där.

På tisdag ska jag åka och hälsa på Petra. Det ska bli kul och nervöst. Vi får se hur allt blir. Men nu ska min dator få vila sig lite. Den har varit på hela dagen och börjar nog bli lite matt.

Hur som helst så kommer jag nog fortsätta blogga, för jag gillar det faktiskt.

GI.Joe

Jag såg precis en trailer av kommande actionfläskis-filmen GI.Joe. Filmen är baserad på dom gamla actiongubbarna kända som "Action Force" i mina ögon och öron. Coolt i alla fall att man ska få se Snake Eyes in action. Han var en av mina favoritgubbar.

Idag tackade jag nej till Ståuppkursen på Fridhem. Direkt efter ångrade jag mig. Tänk om jag inte får något jobb här i Lund? Då skiter sig allt och jag har inget att göra det närmsta året. Mammas moderliga förslag att läsa en kurs på universitet för att "ha något att göra" och "det kan ju vara kul" lockar tyvärr inte. På det viset får jag inga pengar och det är det jag vill ha. Pengar...mmm pengar. Money, chassssh. Slantar...

Det är i sanning en utmaning att försöka skriva lite intressanta saker i den här bloggen. Nog för att jag bara har en läsare, men om denne läsare nu ska ta sig tid så ska det vill vara lite intressant. Men när dagarna går ut på att...ja fylla ut dagen med meningslöst datasittande så är det svårt.

Jag behöver ett jobb och det är nästan så att jag saknar gamla goda Makalös. Det var ett pissigt jobb men det var ett jobb. Med pengar. Money, cassssh...Slantar...

Nu börjar Scrubs och det tänker jag och en kaka mysa med...mmm kaka.
--
HEY! Jag hittade en glass också. Bra dag...bra dag.

Knöl i armbågen

Jag måste verkligen ut och röra på mig. Eller kanske inte ens det? Allt jag kanske behöver är att flytta mig mer. Mellan sänge och datorn är det en knapp meter. Jag tror inte kroppen mår så bra av så lite variation. Min teori stöds av det faktum att jag har en lite knöl (brosk, kanske?) i min vänstra armbåge.

I morgon har jag lite saker att göra. Ringa några samtal. Ett av samtalen kommer göra lite ont i hjärttrakten. Jag fick ett konfirmationsbrev från Fridhems Folkhögskola som sa att jag kommit in på deras stand up kurs som dom har nu i sommar. Eftersom jag ska vara med i Sommarteatern så kan jag inte gå kursen. Det är tråkigt även om jag vet att sommarteatern kommer bli fantastisk.

Fast just ikväll känner jag mig inte så motiverad. Det är äckligt svårt att hitta ett jobb och nästan lika svårt att hitta en lägenhet. Jag vet inte hur jag ska orka med allt sånt igen...

Men först och främst ska man skaffa ett jobb här i Lund. Det blir inte lätt det heller. Trots att man har jobbat en massa på ICA så har jag för små bröst, för brunt hår och för mycket kuk för att bli anställd. Gamla ICA vill inte ha tillbaka mig för dom har anställt tillräckligt. Synd för dom för jag är bättre och charmigare än alla andra småglin där. Fast det är ändå jag som åker på en stöt. Sen var det jobbet hos polisen. Dom är sega och hör inte av sig. Ett telefonintervjujobb? det ska väl vara lätt att få? naturligtvis! men inte för mig.

Det är sånna här kvällar man helt enkelt bara vill ansöka till Universitetet, plugga till systemvetare och bo hemma tills man har jobb.

Äh jag kanske bara är trött...

Ny säng

Jahaja blogg blogg blogg. Jag har precis flyttat från Stockholm till mina föräldrars hus i Lund och med sen sån radikal förändring i mitt liv kanske en blogg kan vara rätt grej. Om ni tycker bloggen är ful så har ni säkert rätt, jag har ingen aning om hur man ändrar saker och så fort det kommer till datakod känner jag en lätt svettning bryta fram i pannan. Så nej tack

Man börjar bli stressad i sitt liv nuförtiden. Jag ser på folk som nyss var på samma ruta som jag, plötsligt slå tre sexor på rad och nu plötsligt är långt fram på spelbrädet. När dom är där blir dom plötsligt för kaxiga för att se tillbaka på den som gav dom tärningen. Jisses vilken skön liknelse. jag är ju bloggtastisk.

Nä nu får jag spara lite på krutet så att skjuta av några salvor även längre fram. Vem vet, en dag kanske jag blir lika stor som blondinbella och får åka ur let's dance. hoppas!

Må gott!

RSS 2.0