Ja,ja...
Sitter och funderar på en sak. Jag såg Yes Man för ett tag sedan. Jim Carrey tvingas som bekant tacka ja till alla erbjudanden han får. Där började min fundering. Vi brukar ju alltid försöka balansera allting som sker omkring oss. Får vi ett erbjudande analyserar vi det. Vad kostar det? Vad tjänar jag? Kommer jag må bra? Kommer jag må dåligt? Om jag mår dåligt kommer jag må bra sedan och tvärt om? Om man då bara skulle säga ja, vad skulle hända då? Säga ja till allt. Visst kommer det ske dåliga saker då, man kommer förlora mycket. Men. Förr eller senare borde man få ett erbjudande som väger upp dom dåliga erbjudanden. Tänk även på alla vägar som öppnas om man säger ja till allt. Jag kommer väl aldrig kunna säga ja till allt. Det tror jag ingen klarar. Men jag ska bli bättre på det. Så som det är just nu så förlorar jag ju inget.
Idag har jag försökt göra så gott jag kan. Pappa frågade om han fick ta mina ostbågar. Det fick han. Jag har även flyttat upp till mellanbrors tomma rum. Nu bor jag i ett litet rum tillsammans med lådor, en liten, liten gammal TV och min dator och det känns faktiskt precis som vanligt allting.
I morgon blir det sängköp. Som tur är blir det större än en 90-säng. Som mamma sa "Man får ju hoppas att du får sällskap i den någon gång i framtiden". Ja det får vi ju hoppas, mamma.
Jag funderar som vanligt på vad det ska bli av mig. Jag vet kanske inte om det jag drömmer om att bli är det jag verkligen vill. Kanske är det bara något jag vill bli för att vänner och ovänner ska se på mig och tänka "Oj, det trodde jag inte om honom". Men det är väldigt tveksamt ifall jag har det som krävs. Talang har jag kanske (om jag får vara så fräck...och det får jag det är för fan min blogg) men har jag lusten och orken och glöden? Ganska tveko på det. Men vad ska man då bli? och kan jag byta drömmar och planer utan att folk ser på mig och tänker "Han snackade så mycket. Jag visste att det inte skulle bli något av honom"
Man kanske skulle säga ja till allt som händer en den närmsta tiden och inte tänka på något och se vart det leder?
Idag fick jag ett reklammeddelande på en hemsida:
"Detta är INTE ett skämt. Grattis! DU VANN!
Du är den 9.139.896.782:a besökaren som får se den här turbannern"
Visst känner man sig speciell. Jag kan nog inte ens uttala en så hög siffra. nio biljoner? nittio miljarder? Jag vet inte.
Idag har jag försökt göra så gott jag kan. Pappa frågade om han fick ta mina ostbågar. Det fick han. Jag har även flyttat upp till mellanbrors tomma rum. Nu bor jag i ett litet rum tillsammans med lådor, en liten, liten gammal TV och min dator och det känns faktiskt precis som vanligt allting.
I morgon blir det sängköp. Som tur är blir det större än en 90-säng. Som mamma sa "Man får ju hoppas att du får sällskap i den någon gång i framtiden". Ja det får vi ju hoppas, mamma.
Jag funderar som vanligt på vad det ska bli av mig. Jag vet kanske inte om det jag drömmer om att bli är det jag verkligen vill. Kanske är det bara något jag vill bli för att vänner och ovänner ska se på mig och tänka "Oj, det trodde jag inte om honom". Men det är väldigt tveksamt ifall jag har det som krävs. Talang har jag kanske (om jag får vara så fräck...och det får jag det är för fan min blogg) men har jag lusten och orken och glöden? Ganska tveko på det. Men vad ska man då bli? och kan jag byta drömmar och planer utan att folk ser på mig och tänker "Han snackade så mycket. Jag visste att det inte skulle bli något av honom"
Man kanske skulle säga ja till allt som händer en den närmsta tiden och inte tänka på något och se vart det leder?
Idag fick jag ett reklammeddelande på en hemsida:
"Detta är INTE ett skämt. Grattis! DU VANN!
Du är den 9.139.896.782:a besökaren som får se den här turbannern"
Visst känner man sig speciell. Jag kan nog inte ens uttala en så hög siffra. nio biljoner? nittio miljarder? Jag vet inte.
Kommentarer
Trackback
