Mackie, i full fart mot ingenting

När jag går den lilla biten från bilen till huset i Lund såhär i skymmningstimmen så kan jag inte låta bli att höra den gamla slagdängan "Soooommarnatt och vi glider fram i..." i huvudet. Jag älskar sommarnätter men jag hatar den låten. Då är jag tacksam för att ordet "midsommarnattsdröm" finns i dess ställe.

Jag ser fram emot att stå på min balkong i Asarm i sommar. Att stå där och titta upp på månen mitt i natten. Känna den fuktiga luften och den kittlande känslan i benen som alltid dyker upp så fort gräset blir grönt och natten faller på. Höra några fåglar som leker nattsuddare, höra en bil köra en bit bort. Att få känna det lugn som bara finns på natten.

Ingen som kräver att man ska gå ut i det fina vädret, inga jobb som måste ringas. Ingenting behövs av mig, allt är bara svalt och tyst. Bara stå där och dricka ett glas vatten och lyssna på iTunes och spelleistan "Lugna, sköna låtar" och blicka ut över den djupblå himlen.

Det här blev ett sentimentalt inlägg men jag vill helt enkelt bara säga att jag trivs om natten och jag längtar efter en lugnare tid.

Normalt sett gillar jag att äta mat ensam. Jag har i alla fall aldrig tänkt speciellt mycket på det om jag ätit ensam. Men idag satt jag där och kände mig lite dum. Det var min tur att laga mat och det blev Korvstrofanoff och ris. Det brukar jag och min lillebror som sitter vid matbordet och diskuterar WoW och skyfflar i oss maten men idag blev det inte så. Alltmedan jag stod där och svettades framför spisen glider min bror förbi och säger att han ska grilla med några kompisar och att han drar nu. Innan jag ens hunnit regarea är han borta och det enda han har lämnat efter sig är en svag doft av Axe.

Så jag lagar alltså klart middagen. En middag som skulle mätta fem personer. Sen dukar jag, Sen äter jag. Sen diskar jag upp. Det enda som fattas nu är att hyra en film, poppa en liten skål popcorn och sen sitta och glo medan solen går ner på andra sidan persiennerna.

En smula bittra inlägg nuförtiden men jag är ju faktiskt arbetslös utan framtidsutsikter så jag har all rätt i världen att vara bitter. För allas skull hoppas jag dock att det vänder.

Låg i timmar och funderade igår. Mitt första rep med sommarteatern skedde i tisdags och det gick väl bra antar jag. Men jag däremot är inte nöjd. Det är simpelt och jag borde klara det. Min karaktär är helt enkelt glad nästan jämnt och väldigt passsionerad med allt han tar sig för. Borde vara simpelt. En glad figur helt enkelt. Men varför låter jag lika dan hela tiden då? Varför blir mina försök till att "ge allt och bara överdriv!" ungefär lika spännande som havregrynsgröt?

Jag vill göra något överdrivet. Jag vet ju att jag kan det för när jag flamsar och spexar är det exakt vad jag gör hela tiden. Är det pressen jag känner? Regissören som säger åt mig hur jag ska göra och hans förväntningar på hur det ska bli? Att två regiassistenter som båda även ska stå på scen sitter bredvid och undrar vad jag håller på med?

Nä jag börjar tro att allt jag lärde mig på skolan var onödigt trams. Jag kan inte sätta mig ner och fundera ut hur min karaktärs uppväxt såg ut och på det viset anväda sig av det för att skapa en bättre karaktär. Nä jag vill bara kunna känna mig så pass säker när jag ställer mig där på scenen att det spelar ingen roll att jag inte använder mig av methodacting eller något annat påhitt. Jag vill bara vara säker och charmig.

Jag börjar verkligen förstå vad som krävs av en riktig skådespelare. För att lyckas i branshen krävs bara att man är säker på det man gör. Folk kommer märka det. Just nu är jag inte det. Jag vet vart jag vill men har ingen aning om hur jag ska komma dit. Och hjälp kan jag inte be om. Jag har fan en huvudroll. Får man en huvudroll måste man vara bra nog att klara sig själv...

Har precis kommit hem efter att ha sträckkört från Karlshamn till Lund. Körde inte fel den här gången men istället var jag tvungen att ta en instickare till Sölvesborg för att tanka bilen. Enligt min far skulle det finnas en Tanka-mack där (det var bara på en sån mack som mitt bensinkort fungerade) och precis som jag trodde så fanns det ingen alls när jag körde igenom "staden". Efter att ha gett upp och stannat på en statoil för att använda mina sista slantar på Visa-kortet. Då såg jag en tjej som jobbade på macken som körde runt på något i en kärra och jag frågade henne om Tanka-macken. Efter lite vägbeskrivning kom jag tillbaka till början av Sölvesborg och såg att jag kört förbi macken när jag kört in i staden. Irriterad men lättad tankade jag full tank och började köra hem.

Angels & Airwaves högt på bilstereon för att få slippa höra P3 Hiphop (jävla påhitt) och med månen som lyste ner genom molnen och gav hela världen ett mörkblått sken, var faktiskt resan rätt trevlig men jag var för trött och hjärnan var för full av tankar för att jag skulle kunna njuta.

Dagen blev väl inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Nycklen till lägenheten blev min utan problem och lägenheten är skitfin. Det ska bli kul att bo där med Petra till hösten. Skaffa en king-seize bed (det betyder "sketastor säng), soffgrupp av något slag, TV, dushdraperi, gardiner, kanske en matta. Det blir grejer det.

Sämre gick det dock på intervjun på ICA. När chefen fick se hur många föreställningar jag hade blev det ett enormt problem. Det hjälpte inte att jag sa att jag kan jobba 8-17 dom dagarna jag har föreställning och 8-21 dom dagar jag inte har det. Så det jobbet som vore så bra är det bara att vinka adjö till.

Det som är lite positivt med det är att jag bara hade fått jobb i Juli. Det innebär att jag i vilket fall måste hitta ett annat jobb fram tills dess. Jag har därför inte förlorat speciellt mycket...men visst hade det varit skönt.

I morgon är det nya tag. Alla äldrevårdsjobb ska få sig en påringning. Även Coop  och städjobbet ska bli påminnda om att jag vill fan ha ett jobb.

Även en vän, Tasdelen ska få en påringning. Har inte hört av honom på väldigt länge och inte fått svar på fejjan...hoppas det inte är något som smittar.

Nu ska mina trötta ben, mina trötta ögon och trötta huvud vila sig.

Jag satte precis på Hey there Delilah. Denna akustiska låt som spelats sönder på radion förr i tiden är fantastisk ibland. Men ikväll är det något speciellt. Det akustiska plinkandet för med sig en doft av gitarrsträngar och trä. Det trä som en dammig gitarr luktar av.

Även när jag cyklade hem från GfK fylldes min näsa av dofter som jag inte känt på länge. Lukten av sommarnatt. Att utan brådska trampa sig framåt på cyklen, se månen lysa ner på en och känna doften avl av fuktig asfallt. Märkligt nog var inte asfalten fuktig, men trots det så luktade det likadant som när man varit ute en hel dag och plötsligt kommer ett störtregn, man tar skydd någonstans och när man kommer fran luktar det blött. Kanske var bara luften fuktig.

I morgon ska jag möta mitt öde. Jopp, det är helt säkert det. Det är dags att bli intervjuad på ICA i Asarum. Det finns två alternativ: Antingen får jag jobbet, jag flyttar till Asarum om några veckor och börjar jobba och sakta men säkert bygger jag upp min självständighet igen. Elller! Jag får inte jobbet, jag måste bo hemma ytterligare några veckor och jobba på GfK för att sedan flytta till Asarum och sakna jobb och därmed få leva på mina föräldrar ytterligare.

Jag ska även ha mitt första rep med Sommarteatern i morgon. För att göra det hela mer spännande så kan vi säga att om repet går dåligt kommer hela min prestation i sommar vara sugig, alla kommer hata mig och jag kommer för evigt hålla mig borta från teatern för att, på livstid sortera tändstickor på euroshoppers tändsticksfabrik.

Sådär, lite press har ingen dött av ( om det nu inte är så att dom pressas till döds av någon sorts pressarmaskin som är en jävel på att just pressa folk, då är det farligt)

Nu ska jag avsluta kvällen med att titta på Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull. (som producenten George Lucas för övrigt ville döpa till Indiana Jones and the Saucer Men, där Indiana skulle slåss mot rymdskepp och utomjordingar. Tack gode gud att Stephen Spielberg sa nej) (<-- det var en lång parantes). Filmen utspelar sig 1957 (hey!) och Shia Lebeuf är lite utav en favvisskådis. Han är inte bra men han gör filmer som jag alltid velat göra, han är lika gammal som mig (och för det hatar jag honom) och är en rolig skådis.

Peace! I love you all! (va?!)

Idag är dagen då saker och ting blev lite annorlunda. I alla fall hoppas jag det. Dagen började som vanligt med att jag vaknade lite senare än jag tänkt mig (12.21) Jag åt en nyttig frukost som jag tyvärr slarvade bort genom att äta flr mycket av det nyttiga så jag lär har blivit tjock ändå. Sen släpade jag iväg Allis på en promenad. Sen var det dags att ta itu med dagens göromål. Jag hade som uppgift idag tänkt ringa några jobb och "kolla om dom fått min ansökan" och samtidigt tjata på dom lite om att jag är helt rätt person att ge ett jobb. Det visade sig att ett av dessa ställen tyckte att jag "var jävligt intressant". Nu ska jag på intervju nästa tisdag. Fuck Yeah?

Efter intervjun ska jag repa med sommarteatern. Första repet och om intervjun gått bra kommer mina medspelare få det svårt att hänga med^^ Först och främst tänkte jag lära mig mina repliker nu i helgen och sen ska jag dra fram över scenen som ett yrväder!

Efter samtalen och de goda nyheterna bestämde jag mig sen för att cykla in till stan och låna en bok på biblioteket. Sagt och gjort. Det var vårjacka och fint väder och på stortorget satt gymnasister och åt glass. Stämmningen var på topp så att säga. Sen sprang jag på Björn. Han var på samma intervju som mig på GfK (mitt nuvarande jobb) och vi pratade lite. Sen dök hans flickvän upp och bättrade på mitt ego genom att säga att hon kände igen mig från TV. Det är det roligaste med Lund, här är jag lite småkänd pga "5000 bitar". Inte så pass att folk frågar om autografer, men ibland känns det som att folk tittar. Det kanske bara är mitt ego men det känns fan bra.

För att ytterligare öka på mitt ego (eller spelar min fantasi mig ett spratt) så verkade biblotikarien nästan lite förlägen och fnissig när hon hjälpte mig med lånekortet. Så som man kan tänka sig att 14-åriga tjejer kan bete sig runt Kevin Borg. Den här hjälpsamma biblotikarien var dock runt 45 så det var lite märkligt men jag log sådär charmigt som jag sett på film och njöt i stora drag.

Nu ikväll sitter jag bara här och lyssnar på musik och känner att idag har varit en bra dag. Saker börjar äntligen se lite ljusare ut och det är nu när jag ser ljuset som jag ser hur långt borta var. Jag har trott att jag mår bra men som Petra sa när jag ringde henne och talade om dom goda nyheterna "Jag har inte hört dig såhär glad på hur länge som helst". Och det stämmer nog. Varje gång något bra har hänt mig så har det knappt märkts. Jag fick för tusan något utav en huvudroll i sommarteatern. Visst var jag glad för det men jag var tvungen att kämpa för att kunna visa det. Efter idag känner jag att jag ska leka mig igenom sommaren och ge publiken en fantastisk show, sprudlande av energi, glädje och passion.

Tyvärr hänger det här humöret på en skör tråd...jag hoppas den håller...

Man har två personer som läser och nog fan är dom båda två på en och klagar på att man inte skriver. Nåja här kommer något då!

Var börja? Jo jag testade prgrammera lite häromdagen. I sanning spännande. Man måste skriva #include iostream() tror jag och måste alltid ha med raden int main för annars startar inget. jag fick 2 av 3 små kompilatorer att fungera och är nöjd med det.

Har det hänt något mer spännande? jo just det. Sommarteatern i Karlshamn ja. Kollationeringen tog plats förra helgen och alla mina läsare var där (2). Efter mycket om och men fick alla sina roller. Utom jag, och Karl då. Istället fick han och jag (när alla andra gått) slåss till döden om vem som skulle få vilken roll. Det blev lika och vi var på inget sätt närmare en lösning. Det slutade så att regissör Peter (uttalas Peetöö, som på engelska i mitt huvud) skulle fundera och avlägga domen dagen efter.

Ett mail på facebook beseglade vad jag kommer syssla med i sommar: "Ledsen att jag dröjt. Jag vill att du ska spela Folke Kjellander. Det blir skitbra det". Lite anti-klimax men ok, låt gå.

Jag såg precis filmen "10 000  BC". En stenåldersman med fantastiska tänder samlar ihop en armé för att befria sin dam i nöd och störtar på så sett det egeyptiska imperiet. Hej fadderullan. Nåja. Jag kom att tänka på att om jag hade samlat ihop en arme för att rädda min flickvän Petra och störtat ett imperium så hade Petra nog rynkat på ögonbrynen och säga att hon inte gillar att folk slåss. Vi har verkligen utvecklats sen stenåldern. Och tur är ju det! Jag skulle aldrig orka störta ett imperium.

Jag kom på en bra idé för att lyckas vända piratkopierandet till något positivt. piratkopiera teater! Man går in på en teater, skriver ner handlingen i snabba ordalag och samlar på så sätt på sig ett bibliotek. Sen behöver man bara vara typ tre pers som står i gathörnen i Stockholms innerstad och erbjuder Bootleg versioner av Stadsteaterns föreställningar. Naturligtvis kommer kvalitén vara sämre och bitar kommer att saknas, men det är piraterna redan vana vid. Så länge det inte kostar så. Allt man som pirat behöver göra är att fråga om dom kan få se i väntan på godot och då kommer dom få se den. Helt gratis! Fan vad jag är smart

Men nu är jag trött på skriverier. Jag säger som Trindeman Lindeman: Far åt helvete!