Andra världskriget och kollationering
Datorn har precis hängt sig efter att jag spelat Call of Duty - World at War. Detta lilla spel får min dator att tjura i ett hörn efter ett tag. Men nu är det inte det jag tänker skriva om utan jag tänker skriva om den makt att påverka som ett spel kan ha. Dom kan påverka på samma sätt som vilken film som helst.
Det som fick mig att komma fram till detta var när jag spelade som en rysk soldat som stormar Berlin i andra världskrigets slutskede. Spelet som mest bara går ut på att skjuta har härmed chansen att visa hur grymt ett krig är, hur båda sidorna lider fruktansvärda förluster. Istället spelar spelet häftig musik, sina medhjälpare skriker "Kill those rats!" och man fortsätter meja ner dessa omännskliga monster som kallas tyskar. Tänk om man i det här läget faktiskt hade gjort så att man fick slåss mot dom tyskar som var i Berlin vid det här tillfället? Civila, några gamla soldater och barn. Jag som spelare hade blivit chokad om det hade visat sig att det senaste nazimonstret jag dödat var en 16 årig pojke. Det hade varit som ett knytnävsslag i magen och en verklig funderare på hur gräsligt krig verkligen kan vara.
Det här var bara något som slog mig strax innan spelet hängde sig. Jag vill se ett spel som visar hur jävligt det är för båda sidorna. Inte bara de allierade. För i ett krig som involverar hela världen så mår nog alla ganska dåligt.
Nåja nog om sånna tråkigheter. Idag har jag sökt till alla kurser jag är intresserad av till hösten. 16 st blev det. Hoppas nu att jag har gjort allt rätt och att dom faktiskt söks. Jag menar dom har ju inte mina betyg eller så, hur vet dom då ifall dom ska ta in mig? Fast det får jag väl kolla upp.
Nu ska jag lyssna klart på luftslottet som sprängdes och sen sova. I morgon är det återigen dags att gå till det gräsligt tråkiga jobbet. Jag förstår inte att 4 timmar kan kännas så långa. Blä
Fast sen är det kollationering till helgen. Jag kommer få långa bilen så jag slipper betala för resan. Däremot verkar det bli pizza på lördagkväll. Jag får ta en stor och spara på bitarna till frukost nästa dag. Nåja. Gonatt!
Det som fick mig att komma fram till detta var när jag spelade som en rysk soldat som stormar Berlin i andra världskrigets slutskede. Spelet som mest bara går ut på att skjuta har härmed chansen att visa hur grymt ett krig är, hur båda sidorna lider fruktansvärda förluster. Istället spelar spelet häftig musik, sina medhjälpare skriker "Kill those rats!" och man fortsätter meja ner dessa omännskliga monster som kallas tyskar. Tänk om man i det här läget faktiskt hade gjort så att man fick slåss mot dom tyskar som var i Berlin vid det här tillfället? Civila, några gamla soldater och barn. Jag som spelare hade blivit chokad om det hade visat sig att det senaste nazimonstret jag dödat var en 16 årig pojke. Det hade varit som ett knytnävsslag i magen och en verklig funderare på hur gräsligt krig verkligen kan vara.
Det här var bara något som slog mig strax innan spelet hängde sig. Jag vill se ett spel som visar hur jävligt det är för båda sidorna. Inte bara de allierade. För i ett krig som involverar hela världen så mår nog alla ganska dåligt.
Nåja nog om sånna tråkigheter. Idag har jag sökt till alla kurser jag är intresserad av till hösten. 16 st blev det. Hoppas nu att jag har gjort allt rätt och att dom faktiskt söks. Jag menar dom har ju inte mina betyg eller så, hur vet dom då ifall dom ska ta in mig? Fast det får jag väl kolla upp.
Nu ska jag lyssna klart på luftslottet som sprängdes och sen sova. I morgon är det återigen dags att gå till det gräsligt tråkiga jobbet. Jag förstår inte att 4 timmar kan kännas så långa. Blä
Fast sen är det kollationering till helgen. Jag kommer få långa bilen så jag slipper betala för resan. Däremot verkar det bli pizza på lördagkväll. Jag får ta en stor och spara på bitarna till frukost nästa dag. Nåja. Gonatt!
Tråkighet ger förändring
Pengarna sinar som vanligt iväg och för att råda bot på det har jag idag tillbringat några timmar på GfK i Lund. Där har vi världens tråkigaste jobb. Jag hade hoppats på en lugn och skön arbetsplats där man ringde lite folk och folk svarade på frågor ifall dom nu ville bli intervjuade. Istället är alla man ringer skitsura, och varje minut slänger man en blick på klockan och hoppas att det har gått mer än en minut. Men det har det alltför sällan gjort. Tro det eller ej men jag saknar nästan Makalös. Det var jobbigt där men åtminstonde var man en gnutta motiverad och av någon anledning var folket man ringde gladare.
Det enda som är positivt med det här är att jag kommit fram till att jag måste ha ett jobb där jag får röra lite mer på mig. Det behöver jag i alla fall just nu. Och om jag nu ska sitta vid en dator vill jag inte sitta och prata med folk. jag vill jobba i egen takt. Nä allt som har med telefoner att göra går bort i framtiden. GfK ska få njuta av min närvaro 1,5 månader sen kommer jag med glädje lämna det.
En intressant detalj jag märkte var att jag inte hade några problem att prata med någon av mina "kollegor". Rösten var stabil och inte för att jag är väldigt nervös av mig men idag var det annorlunda. Jag var inte rädd för att säga vad jag tyckte och verkade nästan lite ledare och omhändertagande ibland när en av oss nya frågade mig om hur intervjuprogrammet fungerade. En märklig känsla men rätt skön. Jag var lugn och tillfreds i en gräslig miljö.
Nu längtar jag till nästa helg. Ska bli skönt att träffa lite folk som är glada och positiva. Jag planerar att gå in på teatersmedjan i overall, solglasögon, en hjälm under armen och Top Gun Temat vrålande ur högtalarna DU DU DU DUDUDUDU DUDU DU DU DUDUDU DUUUDUDUUUUDUM.
Nu ska jag sova, eller flyga flygplan. Den som lever får se.
Det enda som är positivt med det här är att jag kommit fram till att jag måste ha ett jobb där jag får röra lite mer på mig. Det behöver jag i alla fall just nu. Och om jag nu ska sitta vid en dator vill jag inte sitta och prata med folk. jag vill jobba i egen takt. Nä allt som har med telefoner att göra går bort i framtiden. GfK ska få njuta av min närvaro 1,5 månader sen kommer jag med glädje lämna det.
En intressant detalj jag märkte var att jag inte hade några problem att prata med någon av mina "kollegor". Rösten var stabil och inte för att jag är väldigt nervös av mig men idag var det annorlunda. Jag var inte rädd för att säga vad jag tyckte och verkade nästan lite ledare och omhändertagande ibland när en av oss nya frågade mig om hur intervjuprogrammet fungerade. En märklig känsla men rätt skön. Jag var lugn och tillfreds i en gräslig miljö.
Nu längtar jag till nästa helg. Ska bli skönt att träffa lite folk som är glada och positiva. Jag planerar att gå in på teatersmedjan i overall, solglasögon, en hjälm under armen och Top Gun Temat vrålande ur högtalarna DU DU DU DUDUDUDU DUDU DU DU DUDUDU DUUUDUDUUUUDUM.
Nu ska jag sova, eller flyga flygplan. Den som lever får se.
En parantes om universum
Jag lyssnade på en sci-fi ljudbok igår och där tog dom upp den så kallade Fermi Paradoxen. Den går ut på att det är konstigt att vi inte har träffat på någon utomjordisk ras än.
Med tanke på att universum är så stort så måste det finnas liv där ute. Det är dom flesta överens om. Men varför har vi då inte ens snappat upp en radiosignal? Och med tanke på att universum funnits så länge och att det måste finnas oräkneliga planeter som har exakt samma förutsättningar som jorden. Varför har då ingen annan utomjordisk ras gett sig ut i rymden för att kolonisera någon annan planet?
Man har tänkt att med den teknik som människan har idag, så skulle vi kunna kolonialisera vår galax på mellan 5 och 50 miljoner år. Det är visserligen en lång tid för oss men om man mäter i kosmisk tid och jämför med hur länge universum har funnits så är det ingenting. Varför har då ingen annan ras i universum ens lyckats skicka ut ens en radiosignal?
Dom kanske inte använder vår teknik? Nej kanske inte, men om man utgår från att dom bor på en planet som i mångt och mycket liknar jorden och har samma naturlagar som vi, då är chanser stor att dom har ungefär samma teknik som vi.
Nu är kanske allt det här bara helluddigt men jag blev fascinerad av det. Man kan sumera Farmi Paradoxen med: Universum är så stort att det rimligen borde finnas andra intelligenta varelser där. Men varför har vi inte sett ett enda bevis för att dom finns där?
Det här är nog inte ens en teori utan mer en tankeställning som jag tyckte var väldigt intressant och var tvungen att dela med mig till alla ni som läser (2-3 st).
Nu har jag missat nästan hela Scrubs och under tiden läst om Star Wars så jag lägger mig på sängen och lyssnar på någon annan sci-fi historia.
Med tanke på att universum är så stort så måste det finnas liv där ute. Det är dom flesta överens om. Men varför har vi då inte ens snappat upp en radiosignal? Och med tanke på att universum funnits så länge och att det måste finnas oräkneliga planeter som har exakt samma förutsättningar som jorden. Varför har då ingen annan utomjordisk ras gett sig ut i rymden för att kolonisera någon annan planet?
Man har tänkt att med den teknik som människan har idag, så skulle vi kunna kolonialisera vår galax på mellan 5 och 50 miljoner år. Det är visserligen en lång tid för oss men om man mäter i kosmisk tid och jämför med hur länge universum har funnits så är det ingenting. Varför har då ingen annan ras i universum ens lyckats skicka ut ens en radiosignal?
Dom kanske inte använder vår teknik? Nej kanske inte, men om man utgår från att dom bor på en planet som i mångt och mycket liknar jorden och har samma naturlagar som vi, då är chanser stor att dom har ungefär samma teknik som vi.
Nu är kanske allt det här bara helluddigt men jag blev fascinerad av det. Man kan sumera Farmi Paradoxen med: Universum är så stort att det rimligen borde finnas andra intelligenta varelser där. Men varför har vi inte sett ett enda bevis för att dom finns där?
Det här är nog inte ens en teori utan mer en tankeställning som jag tyckte var väldigt intressant och var tvungen att dela med mig till alla ni som läser (2-3 st).
Nu har jag missat nästan hela Scrubs och under tiden läst om Star Wars så jag lägger mig på sängen och lyssnar på någon annan sci-fi historia.
Stjärnornas Krig(!)
Jag har laddat ner (shyyy) alla dom första star wars filmerna. D.v.s dom från 70 och 80-talet. Vilka filmer! Jag vet exakt hur varje scen går till, vem som dör, vad folk säger men jag satt som på nålar när Luke ska spränga dödsstjärnan och har Darth Vader hack i hälarna! Hu! Sen hoppade jag vidare till den andra filmen (del fem) och tittade på när Darth Vader och Luke Skywalker (Asså smaka på namnen! Man har hört dom så länge att man glömt hur smaskiga dom är) korsar sina lasersvärd för första gången (hmm nästan lite homoerotiskt sagt). För att citera Darth Vader: "Impressive. Most Impressive". Det är underbart att lyssna på hans röst. Allt han säger är klassiskt. Det som gör det mer underbart är att det mest är rappakalja och inget hänger på något logiskt sätt ihop. Vad sägs om: "You have controll of your feelings. Obi-Wan thought you well. Now you must give in to your anger". Det låter så smaskigt att man ignorerar hur korkat det egentligen är att säga så.
Tack vare detta har jag blivit helt fascinerad av Star Wars och det kommer jag vara två, tre dagar nu. Det innebär att jag kommer önska att jag hade ett lasersvärd, att jag hade kraften och att jag hade Luke Skywalkers odödliga 70-tals frisyr!
Idag har jag känt att jag längtat ordentligt efter sommarteatern. Lägenheten är nu fixat. Jag kommer jobba här lite snart och därmed skrapa ihop några slantar. Sen gäller det bara att hålla tummarna för att något dyker upp i Karlshamn. Jag är berädd att jobba röven av mig med både teater och jobb. Visst kommer jag vara helt slut men på det hela taget kommer jag nog må rätt bra.
För övrigt så gick jag en kurs i att skriva stand up för någon vecka sedan. Jag lärde mig rätt bra grejer men har inte använt något av det. Däremot har en gnutta humor återigen börjat ta plats i huvudet igen. Journas diskuterade läkaryrket i mitt huvud medan jag cyklade från affären idag. Han var lite grov...
Nu ska jag läsa lite om det senaste Star Wars-spelet som är på gång och se på Scrubs. Gonatt!
Tack vare detta har jag blivit helt fascinerad av Star Wars och det kommer jag vara två, tre dagar nu. Det innebär att jag kommer önska att jag hade ett lasersvärd, att jag hade kraften och att jag hade Luke Skywalkers odödliga 70-tals frisyr!
Idag har jag känt att jag längtat ordentligt efter sommarteatern. Lägenheten är nu fixat. Jag kommer jobba här lite snart och därmed skrapa ihop några slantar. Sen gäller det bara att hålla tummarna för att något dyker upp i Karlshamn. Jag är berädd att jobba röven av mig med både teater och jobb. Visst kommer jag vara helt slut men på det hela taget kommer jag nog må rätt bra.
För övrigt så gick jag en kurs i att skriva stand up för någon vecka sedan. Jag lärde mig rätt bra grejer men har inte använt något av det. Däremot har en gnutta humor återigen börjat ta plats i huvudet igen. Journas diskuterade läkaryrket i mitt huvud medan jag cyklade från affären idag. Han var lite grov...
Nu ska jag läsa lite om det senaste Star Wars-spelet som är på gång och se på Scrubs. Gonatt!
"citat"
"Pengar gör en inte lycklig", "Lycka kan inte köpas för pengar" Den som än sa det måste vara snuskigt rik. Nog fan blir man lyckligare av pengar. Kanske inte pengen i sig för den är sjukt tråkig. Men med pengar går allt så mycket lättare och kanske kan man få tänka på något annat än hur man ska få sina små ören att räcka månaden ut. Jag blir så less och bitter på det här...
"Det är kris nu" säger mamma. Det innebär att det inte går att få ett jobb någonstans. De enda jobb som finns är telefonförsäljare. Det är konstigt, det är kris men ändå köper folk skräp på telefon. Det trots att alla hatar telefonförsäljare. Mycket konstigt men folk är väl hycklare och lögnare. Tvivlar på att det ens är någon finanskris. Det är säkert bara något som företagen har hittat på för att få skära ner lite och slippa anställa nytt folk. För alla som någon gång har sökt ett jobb vet att arbetsgivaren aldrig blir glad av att man söker jobb hos dom, man är bara i vägen.
"Jaså här sitter du som vanligt" brukar mamma säga när hon ser mig framför datorn. Eftersom jag sitter här så mycket borde man kanske lära sig Java eller C++. Göra något nyttigt och bli nördigare än jag redan är.
"Remember, remember the 5th och november" Säger V i V for Vendetta. Den filmen är helt fantastisk. När jag ser något sånt så börjar jag drömma om att spela sånna roller. Strax efteråt kvävs drömmen eftersom det aldrig kommer hända. Det hjälper inte att tänka positivt. Ingen svensk skådespelare har någonsin spelat något som liknar V, det kommer därför aldrig att hända.
Nu är jag trött på att fundera ut något lamt citat för att det ska passa min rubrik och jag gör ändå ingen gladare av mina inlägg. Även om det kanske inte är meningen.
"Det är kris nu" säger mamma. Det innebär att det inte går att få ett jobb någonstans. De enda jobb som finns är telefonförsäljare. Det är konstigt, det är kris men ändå köper folk skräp på telefon. Det trots att alla hatar telefonförsäljare. Mycket konstigt men folk är väl hycklare och lögnare. Tvivlar på att det ens är någon finanskris. Det är säkert bara något som företagen har hittat på för att få skära ner lite och slippa anställa nytt folk. För alla som någon gång har sökt ett jobb vet att arbetsgivaren aldrig blir glad av att man söker jobb hos dom, man är bara i vägen.
"Jaså här sitter du som vanligt" brukar mamma säga när hon ser mig framför datorn. Eftersom jag sitter här så mycket borde man kanske lära sig Java eller C++. Göra något nyttigt och bli nördigare än jag redan är.
"Remember, remember the 5th och november" Säger V i V for Vendetta. Den filmen är helt fantastisk. När jag ser något sånt så börjar jag drömma om att spela sånna roller. Strax efteråt kvävs drömmen eftersom det aldrig kommer hända. Det hjälper inte att tänka positivt. Ingen svensk skådespelare har någonsin spelat något som liknar V, det kommer därför aldrig att hända.
Nu är jag trött på att fundera ut något lamt citat för att det ska passa min rubrik och jag gör ändå ingen gladare av mina inlägg. Även om det kanske inte är meningen.
Did you miss me?
Det var länge sedan jag skrev och det innebär att mina läsare nog minskat från 2 till 1. Synd, för en minskning på 50% är ganska kraftigt. Men det är ju å andra sidan kristider också...
Pga dessa krisiga tider går det inte att få jobb någonstans och jag börjar bli orolig på allvar. Vad fan ska man göra om man inte får något jobb? gå på socialbidrag kanske? men det ska visst vara äckligt svårt att få och då kan man väl lika gärna leta jobb då. Men ändå, oj vilken tyngd det ligger på mina axlar nu. Har nog aldrig haft en såhär ihållande "ångest" över något. Jag vill att det ordnar sig, nu.
Nu sitter jag och kollar på Semester Svenskar på en ny, fläskig platt-TV. Den är nog min men jag har svårt att se den som min för jag har nyss fått den. Det tar emot lite att få lyxprylar när jag inte skulle klara mig en månad på egen hand så som läget är just nu. Men det är väl bara att njuta av att man är bortskämd.
För första gången i mitt liv tänker jag pröva mig på någon sorts banting. När jag var mindre och sa att jag ville det så sa mamma "nej du behöver inte banta, det ska du inte göra!". Nu, när jag sa att jag tänkte gå längre promenader med hunden för att gå ner lite så säger hon "Vad du måste göra är att äta mindre. Då kan man ligga stilla hela dagen och ädnå gå ner i vikt". Därför tänker jag skita i alla Aftonbladet-dieter och gå på mamma-diet: Äta väldigt lite och gå promenader. Förhoppningsvis ser jag ut som en polsk jude 1945 framåt sommaren.
Såja förhoppningsvis är jag igång med bloggandet igen. Måste ju få tillbaka min läsarkrets.
Pga dessa krisiga tider går det inte att få jobb någonstans och jag börjar bli orolig på allvar. Vad fan ska man göra om man inte får något jobb? gå på socialbidrag kanske? men det ska visst vara äckligt svårt att få och då kan man väl lika gärna leta jobb då. Men ändå, oj vilken tyngd det ligger på mina axlar nu. Har nog aldrig haft en såhär ihållande "ångest" över något. Jag vill att det ordnar sig, nu.
Nu sitter jag och kollar på Semester Svenskar på en ny, fläskig platt-TV. Den är nog min men jag har svårt att se den som min för jag har nyss fått den. Det tar emot lite att få lyxprylar när jag inte skulle klara mig en månad på egen hand så som läget är just nu. Men det är väl bara att njuta av att man är bortskämd.
För första gången i mitt liv tänker jag pröva mig på någon sorts banting. När jag var mindre och sa att jag ville det så sa mamma "nej du behöver inte banta, det ska du inte göra!". Nu, när jag sa att jag tänkte gå längre promenader med hunden för att gå ner lite så säger hon "Vad du måste göra är att äta mindre. Då kan man ligga stilla hela dagen och ädnå gå ner i vikt". Därför tänker jag skita i alla Aftonbladet-dieter och gå på mamma-diet: Äta väldigt lite och gå promenader. Förhoppningsvis ser jag ut som en polsk jude 1945 framåt sommaren.
Såja förhoppningsvis är jag igång med bloggandet igen. Måste ju få tillbaka min läsarkrets.
