Tråkighet ger förändring
Pengarna sinar som vanligt iväg och för att råda bot på det har jag idag tillbringat några timmar på GfK i Lund. Där har vi världens tråkigaste jobb. Jag hade hoppats på en lugn och skön arbetsplats där man ringde lite folk och folk svarade på frågor ifall dom nu ville bli intervjuade. Istället är alla man ringer skitsura, och varje minut slänger man en blick på klockan och hoppas att det har gått mer än en minut. Men det har det alltför sällan gjort. Tro det eller ej men jag saknar nästan Makalös. Det var jobbigt där men åtminstonde var man en gnutta motiverad och av någon anledning var folket man ringde gladare.
Det enda som är positivt med det här är att jag kommit fram till att jag måste ha ett jobb där jag får röra lite mer på mig. Det behöver jag i alla fall just nu. Och om jag nu ska sitta vid en dator vill jag inte sitta och prata med folk. jag vill jobba i egen takt. Nä allt som har med telefoner att göra går bort i framtiden. GfK ska få njuta av min närvaro 1,5 månader sen kommer jag med glädje lämna det.
En intressant detalj jag märkte var att jag inte hade några problem att prata med någon av mina "kollegor". Rösten var stabil och inte för att jag är väldigt nervös av mig men idag var det annorlunda. Jag var inte rädd för att säga vad jag tyckte och verkade nästan lite ledare och omhändertagande ibland när en av oss nya frågade mig om hur intervjuprogrammet fungerade. En märklig känsla men rätt skön. Jag var lugn och tillfreds i en gräslig miljö.
Nu längtar jag till nästa helg. Ska bli skönt att träffa lite folk som är glada och positiva. Jag planerar att gå in på teatersmedjan i overall, solglasögon, en hjälm under armen och Top Gun Temat vrålande ur högtalarna DU DU DU DUDUDUDU DUDU DU DU DUDUDU DUUUDUDUUUUDUM.
Nu ska jag sova, eller flyga flygplan. Den som lever får se.
Det enda som är positivt med det här är att jag kommit fram till att jag måste ha ett jobb där jag får röra lite mer på mig. Det behöver jag i alla fall just nu. Och om jag nu ska sitta vid en dator vill jag inte sitta och prata med folk. jag vill jobba i egen takt. Nä allt som har med telefoner att göra går bort i framtiden. GfK ska få njuta av min närvaro 1,5 månader sen kommer jag med glädje lämna det.
En intressant detalj jag märkte var att jag inte hade några problem att prata med någon av mina "kollegor". Rösten var stabil och inte för att jag är väldigt nervös av mig men idag var det annorlunda. Jag var inte rädd för att säga vad jag tyckte och verkade nästan lite ledare och omhändertagande ibland när en av oss nya frågade mig om hur intervjuprogrammet fungerade. En märklig känsla men rätt skön. Jag var lugn och tillfreds i en gräslig miljö.
Nu längtar jag till nästa helg. Ska bli skönt att träffa lite folk som är glada och positiva. Jag planerar att gå in på teatersmedjan i overall, solglasögon, en hjälm under armen och Top Gun Temat vrålande ur högtalarna DU DU DU DUDUDUDU DUDU DU DU DUDUDU DUUUDUDUUUUDUM.
Nu ska jag sova, eller flyga flygplan. Den som lever får se.
Kommentarer
Trackback
