Did you miss me?

Det var länge sedan jag skrev och det innebär att mina läsare nog minskat från 2 till 1. Synd, för en minskning på 50% är ganska kraftigt. Men det är ju å andra sidan kristider också...

Pga dessa krisiga tider går det inte att få jobb någonstans och jag börjar bli orolig på allvar. Vad fan ska man göra om man inte får något jobb? gå på socialbidrag kanske? men det ska visst vara äckligt svårt att få och då kan man väl lika gärna leta jobb då. Men ändå, oj vilken tyngd det ligger på mina axlar nu. Har nog aldrig haft en såhär ihållande "ångest" över något. Jag vill att det ordnar sig, nu.

Nu sitter jag och kollar på Semester Svenskar på en ny, fläskig platt-TV. Den är nog min men jag har svårt att se den som min för jag har nyss fått den. Det tar emot lite att få lyxprylar när jag inte skulle klara mig en månad på egen hand så som läget är just nu. Men det är väl bara att njuta av att man är bortskämd.

För första gången i mitt liv tänker jag pröva mig på någon sorts banting. När jag var mindre och sa att jag ville det så sa mamma "nej du behöver inte banta, det ska du inte göra!". Nu, när jag sa att jag tänkte gå längre promenader med hunden för att gå ner lite så säger hon "Vad du måste göra är att äta mindre. Då kan man ligga stilla hela dagen och ädnå gå ner i vikt". Därför tänker jag skita i alla Aftonbladet-dieter och gå på mamma-diet: Äta väldigt lite och gå promenader. Förhoppningsvis ser jag ut som en polsk jude 1945 framåt sommaren.

Såja förhoppningsvis är jag igång med bloggandet igen. Måste ju få tillbaka min läsarkrets.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0