Jag vet ju att jag kan.
Låg i timmar och funderade igår. Mitt första rep med sommarteatern skedde i tisdags och det gick väl bra antar jag. Men jag däremot är inte nöjd. Det är simpelt och jag borde klara det. Min karaktär är helt enkelt glad nästan jämnt och väldigt passsionerad med allt han tar sig för. Borde vara simpelt. En glad figur helt enkelt. Men varför låter jag lika dan hela tiden då? Varför blir mina försök till att "ge allt och bara överdriv!" ungefär lika spännande som havregrynsgröt?
Jag vill göra något överdrivet. Jag vet ju att jag kan det för när jag flamsar och spexar är det exakt vad jag gör hela tiden. Är det pressen jag känner? Regissören som säger åt mig hur jag ska göra och hans förväntningar på hur det ska bli? Att två regiassistenter som båda även ska stå på scen sitter bredvid och undrar vad jag håller på med?
Nä jag börjar tro att allt jag lärde mig på skolan var onödigt trams. Jag kan inte sätta mig ner och fundera ut hur min karaktärs uppväxt såg ut och på det viset anväda sig av det för att skapa en bättre karaktär. Nä jag vill bara kunna känna mig så pass säker när jag ställer mig där på scenen att det spelar ingen roll att jag inte använder mig av methodacting eller något annat påhitt. Jag vill bara vara säker och charmig.
Jag börjar verkligen förstå vad som krävs av en riktig skådespelare. För att lyckas i branshen krävs bara att man är säker på det man gör. Folk kommer märka det. Just nu är jag inte det. Jag vet vart jag vill men har ingen aning om hur jag ska komma dit. Och hjälp kan jag inte be om. Jag har fan en huvudroll. Får man en huvudroll måste man vara bra nog att klara sig själv...
Jag vill göra något överdrivet. Jag vet ju att jag kan det för när jag flamsar och spexar är det exakt vad jag gör hela tiden. Är det pressen jag känner? Regissören som säger åt mig hur jag ska göra och hans förväntningar på hur det ska bli? Att två regiassistenter som båda även ska stå på scen sitter bredvid och undrar vad jag håller på med?
Nä jag börjar tro att allt jag lärde mig på skolan var onödigt trams. Jag kan inte sätta mig ner och fundera ut hur min karaktärs uppväxt såg ut och på det viset anväda sig av det för att skapa en bättre karaktär. Nä jag vill bara kunna känna mig så pass säker när jag ställer mig där på scenen att det spelar ingen roll att jag inte använder mig av methodacting eller något annat påhitt. Jag vill bara vara säker och charmig.
Jag börjar verkligen förstå vad som krävs av en riktig skådespelare. För att lyckas i branshen krävs bara att man är säker på det man gör. Folk kommer märka det. Just nu är jag inte det. Jag vet vart jag vill men har ingen aning om hur jag ska komma dit. Och hjälp kan jag inte be om. Jag har fan en huvudroll. Får man en huvudroll måste man vara bra nog att klara sig själv...
Kommentarer
Trackback
