Vänta, det luktar som...ödet...och magsår
Jag satte precis på Hey there Delilah. Denna akustiska låt som spelats sönder på radion förr i tiden är fantastisk ibland. Men ikväll är det något speciellt. Det akustiska plinkandet för med sig en doft av gitarrsträngar och trä. Det trä som en dammig gitarr luktar av.
Även när jag cyklade hem från GfK fylldes min näsa av dofter som jag inte känt på länge. Lukten av sommarnatt. Att utan brådska trampa sig framåt på cyklen, se månen lysa ner på en och känna doften avl av fuktig asfallt. Märkligt nog var inte asfalten fuktig, men trots det så luktade det likadant som när man varit ute en hel dag och plötsligt kommer ett störtregn, man tar skydd någonstans och när man kommer fran luktar det blött. Kanske var bara luften fuktig.
I morgon ska jag möta mitt öde. Jopp, det är helt säkert det. Det är dags att bli intervjuad på ICA i Asarum. Det finns två alternativ: Antingen får jag jobbet, jag flyttar till Asarum om några veckor och börjar jobba och sakta men säkert bygger jag upp min självständighet igen. Elller! Jag får inte jobbet, jag måste bo hemma ytterligare några veckor och jobba på GfK för att sedan flytta till Asarum och sakna jobb och därmed få leva på mina föräldrar ytterligare.
Jag ska även ha mitt första rep med Sommarteatern i morgon. För att göra det hela mer spännande så kan vi säga att om repet går dåligt kommer hela min prestation i sommar vara sugig, alla kommer hata mig och jag kommer för evigt hålla mig borta från teatern för att, på livstid sortera tändstickor på euroshoppers tändsticksfabrik.
Sådär, lite press har ingen dött av ( om det nu inte är så att dom pressas till döds av någon sorts pressarmaskin som är en jävel på att just pressa folk, då är det farligt)
Nu ska jag avsluta kvällen med att titta på Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull. (som producenten George Lucas för övrigt ville döpa till Indiana Jones and the Saucer Men, där Indiana skulle slåss mot rymdskepp och utomjordingar. Tack gode gud att Stephen Spielberg sa nej) (<-- det var en lång parantes). Filmen utspelar sig 1957 (hey!) och Shia Lebeuf är lite utav en favvisskådis. Han är inte bra men han gör filmer som jag alltid velat göra, han är lika gammal som mig (och för det hatar jag honom) och är en rolig skådis.
Peace! I love you all! (va?!)
Även när jag cyklade hem från GfK fylldes min näsa av dofter som jag inte känt på länge. Lukten av sommarnatt. Att utan brådska trampa sig framåt på cyklen, se månen lysa ner på en och känna doften avl av fuktig asfallt. Märkligt nog var inte asfalten fuktig, men trots det så luktade det likadant som när man varit ute en hel dag och plötsligt kommer ett störtregn, man tar skydd någonstans och när man kommer fran luktar det blött. Kanske var bara luften fuktig.
I morgon ska jag möta mitt öde. Jopp, det är helt säkert det. Det är dags att bli intervjuad på ICA i Asarum. Det finns två alternativ: Antingen får jag jobbet, jag flyttar till Asarum om några veckor och börjar jobba och sakta men säkert bygger jag upp min självständighet igen. Elller! Jag får inte jobbet, jag måste bo hemma ytterligare några veckor och jobba på GfK för att sedan flytta till Asarum och sakna jobb och därmed få leva på mina föräldrar ytterligare.
Jag ska även ha mitt första rep med Sommarteatern i morgon. För att göra det hela mer spännande så kan vi säga att om repet går dåligt kommer hela min prestation i sommar vara sugig, alla kommer hata mig och jag kommer för evigt hålla mig borta från teatern för att, på livstid sortera tändstickor på euroshoppers tändsticksfabrik.
Sådär, lite press har ingen dött av ( om det nu inte är så att dom pressas till döds av någon sorts pressarmaskin som är en jävel på att just pressa folk, då är det farligt)
Nu ska jag avsluta kvällen med att titta på Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull. (som producenten George Lucas för övrigt ville döpa till Indiana Jones and the Saucer Men, där Indiana skulle slåss mot rymdskepp och utomjordingar. Tack gode gud att Stephen Spielberg sa nej) (<-- det var en lång parantes). Filmen utspelar sig 1957 (hey!) och Shia Lebeuf är lite utav en favvisskådis. Han är inte bra men han gör filmer som jag alltid velat göra, han är lika gammal som mig (och för det hatar jag honom) och är en rolig skådis.
Peace! I love you all! (va?!)
Kommentarer
Trackback
