I Love you forever if i ever loved at all
Nu var det längesedan jag skrev här och det till två personers väldigt milda bestörtning. Jag skulle vilja säga att jag har haft för mycket att göra för att hinna skriva men det vore en överdrift. Däremot har det hänt så lite att jag inte ens tänkt något intressant.
Jag har fått höra att en gammal dagisfröken hade skrivit spaltmeter om hur psykiskt störd jag var när jag gick på hennes dagis. Anledningen att jag var störd var för att jag hade gått och satt mig under ett bord när det blev för stökigt. Kanske hade hon rätt för när saker blir för stökigt runt mig så stänger jag av hjärnan och kryper in i mig själv tills allt går över. Bara för att slippa allt tjaffs.
En annan intressant sak jag har fått höra är att min pappa benämner mig som: "skådespelaren" när han pratar om mig på jobbet. Hans kollegor känner alltså till mig som "skådespelaren". Det värmer på något sätt.
Den gångna veckan har jag varit i de småländska skogarna med min Petra. Vi börjar bli häftiga. Vi kan läsa av varandra direkt när något är fel eller när något är bra. Det känns riktigt skönt att ha henne där att se efter mig.
Ikväll när jag kom hem ringde jag Mäds. Ingen av oss mådde något vidare. Hon var trött och orkade inte med allt som krävdes av henne just nu när hon precis börjat på High Chaparall. Själv känner jag mig ensam och utanför och behövde prata om det. Det var ett skönt samtal och i 20 min diskuterade vi det som tyngde oss för tillfället.
"Vad har man vänner till om inte för att snacka skit när allting är skit?" Det är så sant.
Ikväll var det vad jag behövde. Jag är glad över mina båda kvinnor i mitt liv. Jag älskar er båda, fast på två helt olika sätt.
Jag har fått höra att en gammal dagisfröken hade skrivit spaltmeter om hur psykiskt störd jag var när jag gick på hennes dagis. Anledningen att jag var störd var för att jag hade gått och satt mig under ett bord när det blev för stökigt. Kanske hade hon rätt för när saker blir för stökigt runt mig så stänger jag av hjärnan och kryper in i mig själv tills allt går över. Bara för att slippa allt tjaffs.
En annan intressant sak jag har fått höra är att min pappa benämner mig som: "skådespelaren" när han pratar om mig på jobbet. Hans kollegor känner alltså till mig som "skådespelaren". Det värmer på något sätt.
Den gångna veckan har jag varit i de småländska skogarna med min Petra. Vi börjar bli häftiga. Vi kan läsa av varandra direkt när något är fel eller när något är bra. Det känns riktigt skönt att ha henne där att se efter mig.
Ikväll när jag kom hem ringde jag Mäds. Ingen av oss mådde något vidare. Hon var trött och orkade inte med allt som krävdes av henne just nu när hon precis börjat på High Chaparall. Själv känner jag mig ensam och utanför och behövde prata om det. Det var ett skönt samtal och i 20 min diskuterade vi det som tyngde oss för tillfället.
"Vad har man vänner till om inte för att snacka skit när allting är skit?" Det är så sant.
Ikväll var det vad jag behövde. Jag är glad över mina båda kvinnor i mitt liv. Jag älskar er båda, fast på två helt olika sätt.
Kommentarer
Trackback
